DETTA ÄR SJUKT! Redan ny gravidvecka och inte vilken vecka som helst. Nu är lilla F färdigbakad där inne! Detta får mig att tänka tillbaka väldigt mycket på när vi låg där i sängen på Ålidhem jag och Filip och diskuterade hur detta skulle
gå till och hur länge det var kvar. Hur mycket vi skulle hinna fixa och att det inte var "någon panik" eftersom det är 9 månader bort. Nu står vi här, trampar på mållinjen. Lillan kan verkligen komma vilken dag som helst. Vi väntar, väntar
och längtar och längtar. Hur ser du ut? Vem är du? I libero appen skriver dom att "Forskning visar att den tid vi tillbringar i livmodern är genetisk bestämd. Barnet har ärvt dessa gener från sina föräldrar" Alltså
att ifall både jag och Filip föddes förtidigt eller försent så kommer hon följa oss på det spåret? Om man kollar på min sida så föddes jag exakt 1 vecka för tidigt... Måste höra med Filip när han föddes😊 Så får vi väl se om det stämmer in
på oss?! KNÄPPT.
Hur har jag mått v37? Detta är nog den första veckan under hela min graviditet som jag känner att jag har njutit fullt ut. Jag har varit lycklig och trivts i kroppen och graviditeten. Mina foglossningar är så gott som borta! Som
jag har tjatat om dessa foglossningar. Jag har kunnat gå normalt på första gången på, ja, 37 veckor blir det ju, haha. Halsbrännan har dock kommit tillbaka och spökar dock på varenda kväll... och jag har varit extremt uppsvullen i både händer
och fötter. Men vad gör det när jag kan gå normalt?! Haha. Detta har då lett till att jag har velat göra lite mer saker än jag borde, då jag egentligen borde vila upp mig nu i slutet och ladda inför det nya livet med barn. Men... jag har vilat
hela min graviditet och jag är så fruktansvärt less på detta soffhörn. Dock är magen trång. Jag har svårt att böja mig ner, sitter ofta obekvämt och det känns som att jag ständigt har, ja, en tre kilos bebis på magen som trycker på alla mina
organ haha.
Hur mår hon? Jag känner att hon har det trångt där inne. Hon rör sig livligt varje dag. Och då menar jag livligt. Om jag sitter för ihopkurat så sparkar hon ifrån. När jag "sjunger" eller pratar så kommer hon igång. Det är så häftigt.
Det känns verkligen som att vi börjar få ett litet band eller ja connection hon och jag. Kan man känna så redan? Jag blir helt varm i kroppen då jag tänker på att hon snart är ute hos oss. Tanken på att jag dessutom har en helt färdig bebis
inne i mig skrämmer mig lite samtidigt också. Prova googla på "foster i fostersäcken" så förstår ni vad jag menar. Haha. Vi var ju aldrig hos barnmorskan igår då hon ringde och avbokade så vi ska dit nu på onsdag istället. Då hoppas jag på
att hon säger att lillan är fixerad. Om hon inte skulle vara det så är det ju ändå helt okej, då vissa bebisar inte fixerar sig förrän just timmen innan födsel och vissa inte alls gör det.
Nu laddar vi v38!! (och så får hon gärna komma om hon vill, hihi)
0 kommentar(er)
