cajsakarolinas

HURRA HURRA HURRA! VI HAR TAGIT OSS TILL V.40! Jag kan knappt förstå det själv. Det känns verkligen som igår då jag satt i v.15 och drömde mig fram om var, hur och när detta skulle ske. Var skulle jag vara? Hur stor skulle jag vara? Hur skulle jag må? För jag är ju ändå en drömmare. Jag funderar och reflekterar över det mesta för mig själv i huvudet. Skulle vi ens ta oss till v.40? Jag tycker detta är super läskigt att jag har bärt på ett barn i 40 hela veckor nu. Nu har jag gjort det, och jag har klarat det. WOW! 

Så hur mår jag? Jag mår oförskämt j*vla bra! Eller ja.. haha. Kanske lite att ta i. Men om man jämför med hur jag har haft det denna graviditet och knappt kunnat röra mig utan att nästan gråta mig till söms varje kväll pga ont i kroppen så mår jag så himla bra. Men, det känns att jag är höggravid. Det känns att jag bär på en 3kg tung bebis i magen och jag känner att hon tar upp precis all plats i magen.  Jag är hungrig nu för tiden nästan konstant, till att må illa konstant. Jag har halsbränna i stort sett varje kväll. När jag har tagit mina långa promenader i veckan, så jo, jag har fått ont i fogarna och haltat i slutet. Inget som jag har velat dela med mig utav för jag är less på att klaga och vill inte göra det något mer. Jag har tagit mig ut i alla fall?! Och det har varit så himla skönt att röra på mig. Jag har förvärkar, vad jag tror som sagt. Jag vill bara att det ska sätta igång NU NU NU. Därför tror jag även att jag kommer gå över tiden pga jag längtar och tänker på det så mycket. Få mig på andra tankar, någon snälla? Jag är uppsvullen om fingrarna och fötterna. Jag är konstant varm i hela kroppen och svettas över minsta lilla sak, därav öppnar jag upp nästan varenda fönster vi har i lägenheten, så att Filip blir "arg" haha. Jag har även börjat inbilla mig att jag ser suddigt från stund till stund. Eller kan man inbilla sig en sådan sak? Det känns typ som att jag har fått sämre syn, haha. Jag är fruktansvärt trött samtidigt som jag har all energi i världen. Just denna vecka som gått så har jag omedvetet och väldigt medvetet velat röra på mig så mycket jag bara kunnat. Jag har försökt ta långa sovmorgonar då jag vet att den tiden i livet förmodligen är över om några dagar/någon vecka... Det är så sjukt att hon är här vilken dag som helst. Mina förvärkar som jag har verkligen varje dag lurar mig dessutom. Vilket gör mig nervös- kommer jag verkligen känna när det är på gång på riktigt? 

Hur mår lillan? Kanske sista veckan jag skriver detta, man vet aldrig. Hur mår hon? Vi kanske får veta vilken dag som helst. Hoppas det blir sista veckan. Hoppas vi får se dig snart. Hur ser du ut? Vad blev det utav 50/50 Cajsa och Filip? Dom senaste dagarna har hon rört sig väldigt mycket. Oftast har jag känt henne endast då jag legat och vilat eller stått still. Nu sparkar hon hejvilt då jag är igång till och med. Det är ofta jag känner en kroppsdel. Inte så att man ser den så tydligen men om jag lägger en hand så känner man en utbuckling. Hon sparkar även nu i skrivande stund, hihi. 51cm är långt. Känns knäppt att hon ska vara så stor. Upp till bevis snart.😍

Detta känns så knäppt att detta kanske är sista gravidupd jag skriver. Vi hoppas då verkligen på det. Jag förstår mer och mer för varje dag att det närmar sig BF nu. Mina nära och kära börjar höra av sig med korta mellan rum och fråga hur jag mår och ifall jag känner något. Till och med Filip frågade mig igår kväll. "Jaha, det är inte så att du känner något?" "Du måste RINGA så fort du känner något, inte skriva!" "Tänk om vattnet går när du ligget i sängen eller soffan?!" Jag vet inte om jag är det minsta redo för att bli mamma, men samtidigt så vet jag att jag är det. Det är så många tankar som går runt i mitt huvud, kärlek. Jag är super nervös inför förlossningen, något som jag inte har varit förut. Nu är det så nära att det är mer verkligt än någonsin. Jag är så redo att få ut dig nu! Vill bara ha dig här istället för i mig. Så sjukt att jag har en helt färdig bebis i min mage. I MIN MAGE! Okej, nu ska jag sluta babbla och avgå.