cajsakarolinas

v.35 (34+0-34+6) - kokosnötens vecka
Damer och herrar!! Det är dax för den bästa och roligaste (i alla fall enligt mig) uppdateringen på hela veckan. Graviduppdateringen. Jag tänker att vi kör igång direkt. 
Hur mår jag? Hur har jag mått v.34? Ja. Vi kan väl säga så här- halsbrännan har kommit på besök igen. Varje kväll kommer den när det börjar vankas sovdax. Vilket gör att jag får fruktansvärt svårt att somna. Suck.. Jag har varit extremt trött, tröttheten som jag hade i början som definitivt inte är att leka med är tillbaka. Jag orkar nästan ingenting utan att vilja lägga mig ner och ta en tupplur. I början utav veckan var jag dessutom fruktansvärt illamående och var (ursäkta) väldigt dålig i magen.. kan man skriva så på sin blogg? Haha. Ja, bättre att vara ärlig så att ni som försöker bli gravida inte ska tro att det alltid är en dans på rosor... Tycker att det är viktigt att man får se alla sidor. Innan jag blev gravid trodde jag verkligen just det, att det skulle vara en dans på rosor och så himla mysigt. Som det ABSOLUT är också. Men jag har verkligen en helt annan bild utav det hela idag än vad jag hade då. Tyvärr. Jag märker dock inte heller utav att hon har "sjunkit" ner som dom flesta säger att dom ska göra vid denna tidpunkt då jag fortfarande känner mig väldigt upptryckt och har svårt att andas. Jag har även börjat svettas för minimala rörelser. Därav är jag dyngsur så fort jag tagit på mig kläder och lämnat ytterdörren. Ja, ni kanske hör att v.34 har varit en rätt så jobbig vecka. Därav lite färra blogginlägg kanske, då jag inte bara vill klaga och klaga hela tiden. 
Hur mår hon då? Jo, det positiva med det hela är ju att jag känner henne varje dag, väldigt ofta dessutom. Hon är med mig när jag kör bil, går i affärer(dom få jag har gått i), när vi sitter med föräldragruppen, när jag kollar på tv och ja.. väldigt ofta. Ibland känns det som att jag kan väcka henne också när jag tar ett djupt andetag och verkligen pustar ut. Då sparkar hon ifrån. Ja, jag vet, hon ÄR ju med mig hela tiden och har varit det enda sedan dag 1. Men... nu känner jag det verkligen. Vilket gör det hela så mycket lättare att förstå, att snart är hon i vår famn. Det har börjat bli sådana häfitga rörelser dessutom. Det är verkligen som att jag känner när en fot sticker fram eller trycker ifrån. Jag har ju dock lite svårare att se det utanpå magen då moderkakan ligger ivägen... Men det känns verkligen. Hon tar ju faktiskt upp nästan hela livmodern nu, och ja det känns. Haha. TÄNK om 5 veckor kanske jag är mamma. Förhoppningsvis vill du titta ut i tid. 💗 
Nu kör vi v.35!!